Förnuft och vetenskap
Uppenbarelsen
Religioner föds och utvecklas kring uppenbarelser. De vittnar om ett gudomligt engagemang i mänskliga angelägenheter.
Gudomen visar intresse för människan, ibland till och med döende för att befria honom från ondska och död (Jesus). Även om detta inte är lika bevisat i alla religioner, det är ett universellt faktum. Detta fenomen vittnas av kulturer som en uppenbarelse.
Gudarnas engagemang i mänskliga angelägenheter som allmänt vittnas av religioner är framför allt ett välvilligt intresse riktat mot människor; instruktioner och institutioner kommer senare och syftar alltid till att etablera rätt relationer med män så att de gudomliga fördelarna når dem fullt ut och effektivt. Detta fenomen vittnar om av kulturer som en religion.
Uppenbarelse i allmän mening är att förvärva kunskap om något bortom vanliga kognitiva möjligheter. I religiös mening är det en kognitiv kommunikation mellan gudarnas värld och människornas värld, det är den kommunikation som den gudomliga världen gör till den mänskliga världen genom att involvera sig i dess historia.
Förnuft och uppenbarelse
Inför religionernas anspråk att göra anspråk på ett gudomligt ursprung , Västerländsk filosofisk kultur har introducerat begreppet naturlig religion eller naturlig uppenbarelse : ett komplex av sanningar och övertygelser som är gemensamma för alla män som de kan upptäcka med den enkla användningen av förnuftet.
Det skulle vara en hypotetisk naturlig uppenbarelse som varje människa får från naturen i sitt samvete och som hon kan känna igen med enbart förnuft. Anhängarna av denna filosofi anser sig ha rätt att anta förnuftet som det enda sanningskriteriet som överträffar och gör de sanningar som bevaras i kulturer med hjälp av historiskt konstituerade religioner värdelösa. Religioner skulle vara partiella och ofta motsägelsefulla sanningar och fyllda med ogrundade övertygelser.Denna filosofi har sina rötter i historien om västerländskt esoteriskt tänkande som antar hypoteser. , med början från renässansen och angående Corpus Hermeticum av filosofen Hermes Trismegistus, en uråldrig och evig filosofi som Gud uppenbarade för Adam (i de mer radikala strömningarna; till Noah, till Moses, enligt andra…) och rationellt erkänd, bevakad, överförts genom århundradena av stora filosofiska personligheter ,också av vetenskap och religioner’ som från enkla människor av folket. Den franska revolutionen kommer att bli triumfen för denna filosofi och övertygelse. SPRÅK’ DEN MÄNNISKA FÖRKUNNET TAAS SOM ETT ABSOLUT SANNINGSKRITERIER’ ?
Det mänskliga förnuftet har också sin historia.
Det finns inte och det är inte heller möjligt att spåra en orsak i dess rena tillstånd : alla är födda och formade i en kultur, alla har en historia. Om bara det som är verifierbart med förnuft accepterades, skulle ingenting hittas mer religiöst i kulturer: allt det’ att det i kulturer skulle hänvisas till en uppenbarelse skulle inte vara något annat än ett oprecist erkännande av mänskligt förnuft av Naturlig uppenbarelse . Fast faktiskt, den enda möjliga orsaken är den som finns hos den verkliga personen ,vilket den inte kan’ fly den kultur hon växte upp i, därför’ även i fallet med erkännande av Naturlig uppenbarelse, det skulle finnas lika många anledningar som det finns kulturer.!!!
Kan människan känna till Sanningen , Dio, enbart med anledning?
Enligt den katolska kyrkan ja. E’ lärs ut som en trosdogm. DEI VERBUM-Vatikankonciliet II De uppenbarade sanningarna 6. ”. Det heliga rådet bekänner att "Gud, början och slutet av allt, kan med säkerhet kännas till med det mänskliga förnuftets naturliga ljus utgående från skapade ting" (cfr. Rm 1,20); men den lär också ut att det är en förtjänst av gudomlig uppenbarelse om "allt som i gudomliga ting inte i sig är otillgängligt för mänskligt förnuft, burk, även i mänsklighetens nuvarande tillstånd, bli känd av alla lätt, med fast säkerhet och utan inblandning av fel".”…Med den gudomliga uppenbarelsen ville Gud manifestera och kommunicera sig själv och sin viljas eviga dekret om människors frälsning, ”det vill säga att göra dem till deltagare i dessa gudomliga gods, som överskrider förståelsen av det mänskliga sinnet…”
Gudomlig uppenbarelse är en kunskap som tillåter män att övervinna gränsen för Sanningens vanliga kognitiva möjligheter.
Gudomlig uppenbarelse förnekar inte förnuftet utan bemyndigar och belyser det.
Alla människor kan genom naturlig gåva genom förnuft nå den säkra kunskapen om Gud, men detta har historiskt visat sig vara svårt , slingrig, om inte rent av bedrägligt. Faktum är att genom historien har människor kunnat lära känna Gud med säkerhet tack vare gudomlig uppenbarelse.
Gudomlig uppenbarelse har visat sig vara en oumbärlig hjälp för det mänskliga förnuftet för att introducera det till dessa gudomliga gods, som överskrider förståelsen av det mänskliga sinnet.
Så ingen konflikt mellan förnuft och gudomlig uppenbarelse utan integration.
www.corsodireligione.it
